Om

I mina ögon är jag en alldeles vanlig lärare. Det finns inget som är märkvärdigt eller speciellt vare sig med min person eller mitt yrkesutövande. En helt ordinär lärare bara, som gör sitt bästa. Sedan hösten 2012 har jag undervisat blivande lärare i matematikämnets didaktik på MND (Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik) på Stockholms Universitet, heltid sedan hösten 2013 och tillsvidaretjänst som adjunkt sedan hösten 2015. Det är ett mycket intressant arbete, kan jag lova. Först och främst är det ju helt underbart att få hålla på med matematik hela dagarna. Härligt nördigt! Och i kombination med frågor som rör undervisning och lärande i matematik så är det rent innehållsmässigt oslagbart. Det är alltid intressant.

Under mina första år på MND fick jag ägna all arbetstid som inte bestod av undervisning eller möten åt att läsa in mig på litteraturen i alla de kurser där jag undervisade. Extremt intensiv "fortbildning". Efter något år när jag var bättre insatt i såväl litteratur som kursupplägg kunde jag börja lägga lite mer tid på att på ett mer medvetet sätt utveckla kurserna som jag undervisade i, speciellt de kurser där jag var kursansvarig. Jag fick också möjlighet att själv gå universitetskurser i matematikämnets didaktik. Det är inte något att skryta med, men några poäng har jag i alla fall skrapat ihop under de senaste åren. Undervisningen har alltid gått först och mina "egna" kurser har fått stå tillbaka, naturligtvis. Men det som gör arbetet så utvecklande är att jobbet består av två uppdrag:

• undervisning - med allt vad det innebär av arbete i de kurser där jag undervisar, t.ex. planera för olika uppgifter och examinationer, läsa, bedöma och återkoppla bedömning till studenter, organisera kursupplägg och administrera betygsättning m.m.
  
• utveckling - den egna, yrkesmässiga kompetensutvecklingen som jag förväntas ta ansvar för, både enskilt och i arbetslag/ämneslag och på institutionen i sin helhet 

Dessa uppdrag löper inte parallellt och utan beröringspunkter utan hänger naturligtvis samman och utgör två oskiljaktiga delar av läraruppdraget. Precis som för alla andra vanliga lärare med andra ord.

Hur går det för mig på jobbet? Några studenter i Grundlärarprogrammet med inriktning mot årskurs F-3 skrev i kursutvärderingen i slutet av november:

Det som är lite lustigt är att jag har kunnat hålla i exakt samma lektionsupplägg med mina "gamla" elever på t.ex. barn- och fritidsprogrammet men fått helt olika "utfall": När gymnasieeleverna somnade eller klagade på att det var jobbigt kom lärarstudenterna fram efter lektionen för att uttrycka hur intressant det hade varit. Vad säger det om min undervisningsskicklighet? Inte ett smack. Men det säger mycket om motivation. Där finns antagligen nyckeln till framgångsrik undervisning. Och just nu får jag glädjas åt att arbeta med motiverade studenter. Det gör min undervisning bättre. Tack alla studenter för att ni får mig att bli en bra lärare! (Tack också mina skoltrötta gymnasieelever för att ni har utmanat mina föreställningar och fått mig att anstränga mig mer.)

Och nu läser jag alltså en kurs i aktionsforskning. Det är förstå gången kursen ges hos oss på MND och den ingår i magister-/master-programmen hos oss. Jag läser den som fristående kurs (eftersom jag är för feg för att våga hoppa på ett program utan att säkert veta att jag kommer att kunna slutföra det).

Vår kurslärare är en mycket erfaren och inspirerande lärare, Judy Sayers, med stor erfarenhet av undervisning och forskning av olika slag. I den här kursen lär vi oss om aktionsforskning genom att genomföra aktionsforskning. Det är mycket intressant, men också utmanande, främst för att jag inte helt har haft tid att fokusera på kursen så som jag borde ha gjort under denna mycket hektiska höst.